Marenbloggen uppmärksammas i LT

I dagens Länstidning uppmärksammas Marenbloggen, dels på nyhetsplats och dels i en insändare.

I nyhetsartikeln beskrivs Marenbloggen som min privata blogg. Det är fel. Jag driver Marenbloggen som en del av mitt jobb och uppdrag. Sedan är det ju så att bloggar är en ny företeelse för samhällsdebatten i Södertälje och därför är det inte konstigt att det uppstår frågor om den. Jag är snarare förvånad att inte frågor dykt upp tidigare. Den som vill få ett första hum om hur bloggar används av företag organisationer idag kan läsa ett tidigare inlägg om detta här.


Stefan Lillieborg anklagar i sin insändare mig för att ha satt raljerande i system på Marenbloggen och för att inte inse vad rådslaget ger för resultat. När det gäller resultatet av rådslaget är det kommunstyrelsen och inte jag som drar slutsatserna och bestämmer om fortsatt hantering.

Om jag raljerar eller inte får var och en själv bedöma genom att besöka Marenbloggen.

Det jag gör på Marenbloggen är att jag uppmärksammar så mycket jag någonsin hinner av allt som skrivs om Marenområdet. Jag gör ingen skillnad på om de som skriver är för eller emot kommunens förslag, Inte heller om de som skriver har genomförbara och ogenomförbara idéer och förslag. All synpunkter ingår i medborgardialogen.

Men jag väljer också att kommentera förslag, idéer och kritik och det är kanske detta som bekymrar insändaren. Lillieborg är ju själv kritisk till kommunens utvecklingsförslag och styrelsemedlem i Rädda Maren föreningen. Det är därför förståeligt att Lillieborg inte uppskattar om någon säger eller skriver något som inte ligger i linje med den sanning som är självklar för Lillieborg.

De finns delar i mitt kommenterande som säkert av en en och annan kan uppfattas som kritik. Det är när jag kommenterar missuppfattade eller missvisande uppgifter som dyker upp i debatten. Syftet med det är att undvika att andra personer än den som skrivit t.e.x insändaren i fråga ska bygga sin uppfattning i sakfrågan på felaktiga uppgifter. Inte sällan ställs också frågor i debattartiklar och insändare. Det förefaller mig rimligt att i möjligaste mån svara på dem, även om svaret kanske inte är det frågeställaren helst skulle vilja höra.

Man kan ställa sig frågan vad som är alternativet? Att projektledningen är så tyst som möjligt och låter felaktigheter ligga till grund för den offentliga debatten? Vad vinner debatten på det?

Nej, det som säkert känns ovant och kanske rentav lite irriterande för en del är att bloggen som verktyg är jämförelsevis snabbt och potentiellt kan nå väldigt många. Men det är också det som är styrkan och det är därför den används i detta sammanhang.