Skräm till tystnad

Signaturen IK går i en insändare till hårt angrepp på signaturen Robert T, en av de få ungdomar, som vågat ge sig in i Marendebatten. Trots att Robert T tagit sig tid att skriva en insändare som förefaller vara både genomtänkt och visar att han följer frågan i tidningarna, anklagar IK Robert för att han och andra ungdomar inte ids intressera sig för debatten. Samtidigt undrar IK var ungdomarna är i debatten.

Den typen av onödiga utfall gör mig ledsen. Om nu IK verkligen vill höra ungdomarnas åsikter och diskutera så verkar det inte så konstruktivt att ge den som försöker en rejäl skopa ovett. Nej, jag kan inte tolka det hela som något annat än IK absolut inte gillar Roberts åsikter i sakfrågan och därför gör sitt bästa för att avskräcka Robert och andra som vill framföra sina åsikter.

Tyvärr verkar inte det här fallet vara en engångsföreteelse. Jag fick häromdagen ett mail från en skolungdom som engagerat sig en del i lokal skolpolitik och ungdomars situation i Södertälje. Personen och hans kompisar vill gärna engagera sig i utvecklingen av Marendebatten men skriver bland annat så här:

När ni hade ett öppet informationsmöte för allmänheten så dök inte en enda ungdom upp. Varför då? Är det för att vi inte bryr oss? Naturligtvis inte. Det finns flera anledningar till att vi ungdomar har valt att inte ta del av marenprojektet. Dels är vi medvetna om att det är äldre som tänker och tycker om det här; det är inte vår arena. Vi utgår ifrån att vi kommer att bli klassade som mindre värda av äldre just för att vi är unga – vi saknar erfarenhet och kunskap. Och vi vet om det… För att få oss ungdomar intresserade, gäller det att ta oss på allvar. Det gäller också att besöka oss på våra egna arenor; för när vi är inställda på att det inte går att påverka eller förändra - då försöker vi inte ens.

Just för att det är på det här viset kommer vi att anstränga oss ytterligare för att lyssna till de unga under former som de får välja.