Ett annat kännetecken på bloggar är frekvent upddatering och omedelbar publicering. Till skillnad från vanliga webbplatser (sajter) är en blogg en persons verk och innehållet är direkt och personligt snarare än ett "kommittéarbete".
Kombinationen av att skriva som individ men ändå för ett företag är ny och ovan för många. En speciell kutym har därför utvecklats för att hantera frågan om bloggen ska anses ha individen som officiell avsändare eller den organisation som han/hon arbetar för som avsändare. Kutymen går ut på att uppdragsgivaren sanktionerar att individen driver bloggen, men att det tydligt framgår för bloggbesökaren:
- Att skribenten är anställd av uppdragsgivaren och…
- Att uppdragsgivaren inte nödvändigtvis ställer sig bakom de synpunkter och fakta som framförs
Bägge dessa är uppfyllda för Marenbloggen, se högerpalten på 1:a sidan.
Bloggar och traditionella media använder själva ofta bloggar. De låter medarbetare skriva bloggar och de använder andras bloggar i samband med research. Samtidigt är media emellanåt kritiska mot bloggar drivna av välkända personer eller personer med speciella (offentliga) uppdrag. Kritiken går ut på att att bloggaren kan kommunicera sådant som inte är lämpligt att kommunicera enligt någon tumstock som inte alltid är helt solklar.
Samtidigt har ju ofta dessa personer ändå goda möjligheter att kommunicera sådant de vill säga. Egentligen handlar det mer om en omdömesfråga. En känd/officiell person kan uttala sig olämpligt även utan att ha en blogg vilket t.ex. Bosse Ringholm oavsiktligt illustrerat flera gånger.
I praktiken handlar nog ofta medias kritik om frustration över att förlora det ”tolkningsföreträde” som man haft tidigare. Plötsligt kan personer i ledande ställning nå ut direkt till en bred grupp människor och (hemska tanke!) till och med bemöta upplevda felaktigeter i media. Sådant är inte poppis hos ”tredje statsmakten”.
Mest publikt kända exemplet på omdebatterad blogg och bloggare i Sverige är utrikesminister Carl Bildts och hans blogg Alla dessa dagar.