Signaturen Maja och Pelle riktar via en insändare i dagens
LT stark kritik mot mig och mitt agerande i
Marenprojektet. Frågan ställs redan i insändarrubriken där signaturen
undrar hur länge jag ska få fortsätta. Frågan underbyggs i brödtexten med anklagelser om att jag driver propaganda och ägnar mig åt betygsättning av medborgarnas förslag.
Det är naturligtvis tråkigt om Pelle och Maja tycker så, men det vore kanske klädsamt om de först övervägt betydelsen av några utgångspunkter innan de gick till personangrepp.
För det första har jag agerat på uppdrag av kommunstyrelsen och inte på någon annans uppdrag vilket Maja och Pelle tycks tro. En enig kommunstyrelse (dvs samtliga demokratiska partier i kommunen, 8 st) beslöt 27 april 2007 att A) inleda en medborgardialog B) använda Londonförslaget som utgångspunkt för medborgardialogen. Man kan självklart ha synpunkter på att utgångspunkten skulle varit annorlunda utformad, men uppenbarligen tyckte en stor samling folkvalda politiker det var tillräckligt bra.
För det andra; I samband med beslutet var det också klart att medborgardialogen skulle bestå av bland annat möten, enkäter,
blogg, och självfallet hoppades vi på många synpunkter via tidningarnas debattsidor. Jag med flera fick uppdraget att förklara och svara på frågor.
Det som verkar överraska, eller möjligen reta, Maja och Pelle är att jag som tjänsteman svarar på tilltal och deltar i debatten. Men vad är det som är så fel med att någon svarar på hur ett förslag är utformat, vilka tankar och överväganden som ligger bakom olika delförslag etc? Vad vinner debatten på att de som är kritiska får framföra sina synpunkter
oemotsagda, även om synpunkterna emellanåt bygger på missförstånd? Vad vinner debatten på om de som lagt fram förslag inte ska tillåtas svara på frågor som ställs? Hur bra fungerar en medborgardialog om den som startar dialogen inte svarar på tilltal?
För det tredje; Det är naturligt att det i en medborgardialog ibland kommer fram förslag och idéer som är mycket svåra att genomföra eller som sannolikt inte löser det övergripande problemet som är grunden för hela frågan om
Marenutvecklingen. (= Att säkerställa en konkurrenskraftig och blomstrande stadskärna i många år framåt.) Frågan är då vad som är bäst när sådana förslag framförs offentligt? Är det bäst att de får stå
okommenterade och sedan läggs åt sidan efter medborgardialogens slut? Eller är
det bättre att upplysa om att vissa förslag kanske är behäftade med svagheter? Det senare ger ju alla en chans att tänka ut alternativ eller bygga vidare på en grundidé.
Så svaret till Maja och Pelle är
att jag kommer fortsätta ett tag till att utföra mitt uppdrag. Det upphör förrän kommunstyrelsen tar ett inriktningsbeslut i Marenfrågan. Och hur det beslutet ser ut kommer troligen klarna de närmaste veckorna.